Mot Budapest!

Äh, vad ska jag dit och göra då? Jag ska hänga med Felix Herngren och försöka få till en liten text som så småningom hamnar i en tidning. Det är egentligen skit samma. Det viktiga är Budapest! Det är lustigt när man åker till främmande platser, man sitter som jag gör nu, på Arlanda, dyrt kaffe framför sig, man funderar på exakt vad man vet om stället man är på väg till. Jag ska nu rabbla upp allt jag off the top of my head känner till om Budapest:
1. En gång när vi var med i På Spåret så fick vid slutdestination Budapest. Det var en fråga om ett badhus minns jag. Här en bild från inspelningen:

(Helvete, vad försöker jag åstadkomma med mitt ögonbryn egentligen? Så där ser jag ut alldeles för ofta. Det är mitt visuella tic, inget SNACK om saken.)

2. När mina kompisar på förlaget Hachette (numera uppköpta av Aller) en gång åkte till Budapest på konferens så pratade de efteråt om att champagnen var så billig på krogen i Budapest. Alltså, löjligt billig. Typ 30 spänn flaskan. (På samma konferens bakades en avsomnad kille in i en pizza.)

3. Budapest är huvudstad i Ungern. Det finns någon marknad där de säljer grönsaker i Budapest. (Gäller iofs många städer, men den här marknaden ska vara lite extra vass.)

4. Jag tror att Ungern vann VM i fotboll 1956. Minns vagt en historia om att de möter Sovjetunionen i en viktig match, kanske finalen, och det är mycket känslor i luften, för Ungern hade ju varit ockuperade av Sovjet ett tag då, och det var fan så mäktigt när de sedan lyckades vinna.
Eller vänta nu, tänker jag fel? Var det Tyskland som vann? Och var det känslosamma snarare att de här tog sig tillbaka efter nesan av att förlora Andra världskriget och liksom vara hela världens whipping boys? Jag googlar. Hahaha. Det VAR ju inte ens ett VM 1956. Det var ju 1958 i Sverige och då vann Brasilien. Jaja. Usch vad sladdrigt. Vem av er vet vad jag syftar på? Det EMOTIONELLA VMet? Nu måste jag boarda. Om flighten går illa, vet med er att jag hade ROLIGT i det här jordelivet.

Boksommar (är tanken)

Det närmar sig så smått, semestertillståndet! Äsch, jag har inte jobbat ihjäl mig de senaste veckorna, mest vallat mig själv mellan möten, TÄNKT på träning, men på onsdag-torsdag ska jag till Budapest en kortis för en jobbgrej, sedan är det midsommar och sedan är det fan ledigt på heltid och TANKEN nu är att jag för mitt välbefinnandes skull ska logga ur en smula och snarare stirra på papper än glas, det vill säga läsa böcker och inte Safarisidor. Jag har haft några ganska lyckade boksemestrar tidigare. En när jag var i Turkiet helt själv, och det har jag nog berättat om, när jag drack rom och läste Don DeLillo, en annan var på Amalfikusten när jag såg ut så här:

Ha! Jag brukar spara skägg på somrarna, för att se om det hänt något med min bedrövliga skäggväxt under de senaste tolv månaderna. Oftast har det inte det, som ni ser här. Det ser ok ut på hakan, men kinderna har alltid sådana där härliga Dylan-fläckar av tomhet.

Hur som helst. På Amalfikusten läste jag i alla fall som en jävla dåre. En bok per dag. Jag minns att jag läste Truman Capotes ”In cold blood” där, och nog golvades jag av den, alltid. Förresten, här är en närbild på en myra från Amalfikusten (jag hade precis köpt en ny kamera).

Och här är en bild på Kapris hamn på natten:

Slutligen, en bild på hotellet där jag bodde.

Jag hade hört att Roosevelt och Churchill hotellbodde på Kapri inför Jaltakonferensen 1945, där de STYCKADE UPP Europa. Så jag ägnade en hel dag åt att gå runt på Kapri och leta efter det där jävla hotellet, innan jag på kvällen upplystes om att jag själv bodde där. Så kan det gå. Men åter till böckerna. Jag vill läsa SATAN i sommar. Jag är ifatt alla TV-serier jag följer, har bara tre Game of Thrones-avsnitt kvar att klippa och det ska jag hinna med, så att sommaren helt kan ägnas åt böcker (möjligen ett par eppar Breaking Bad och The Newsroom, men det räknas väl inte?). Men vad fan ska jag läsa då? Jag behöver TIPS. Helst non-fiction. Det här är en bok som verkar spännande, som tar heder och ära av Ronald Reagan och som har en bra, dynamisk titel.

Den ska jag försöka snärja, men annars då? Skynda er och hjälp mig. Det jag vill ha är memoarer, biografier, non-fiction och sån skit. BRA GREJER! Men vad?

Saker jag älskar

Åh, jag minns förtjusningen som rusade genom mig när jag första gången såg det här. Glädjen över att någon, någonstans fått en tanke och sedan orkat genomdriva den. Suttit och donat. Fnissat för sig själv över tanken på att klippa en trailer för The Shining som om den var en romantisk komedi med Jim Carrey.

Det är så tonsäkert! Det perfekta användandet av musiken som börjar vid 0.51 (”Solsbury Hill” av Peter Gabriel), det MAKABRA hånglet vid 1.11. I originalfilmen kysser ju Jack Nicholson ett ruttet lik i en vidrig hallucination, men här skapas illusionen att det är kärlek i luften.

Hahaha. Jag blir så glad. ALLT går att vända på! Allt går att tittas på med andra ögon! Så ska man OFTA GÖRA. Det är så man märker att man LEVER!
Det här älskar jag också.

Jag VET alltså att dessa legat ute i EVIGHETER, tro inte annat, herregud i dessa tider blir folk fan förbannade om de tipsas om saker de redan känner till. När påbörjades den utvecklingen? Skit samma. Det här älskar jag också – minns hur jag såg den här i biografen i Gullspång, inte alls gammal, och liksom golvades av LEKEN MED GENREN, känslan av att SÅ KAN MAN OCKSÅ GÖRA.

Samma sak när Daniel Craig debuterade som James Bond, och det liksom var läge att ge hela Bond-genren en SKJUTS framåt. Han går in och beställer sin vodka martini, bartendern frågar hur han vill ha den fixad och som tittare hinner man blixtsnabbt tänka ”Åh, nu kommer han att säga Shaken not stirred som i de gamla filmerna”, så här:
http://www.youtube.com/watch?v=aLTFJ2DcG0o
Men så blir man ÖVERLISTAD av något smartare och roligare och så känner man att man liksom bjuds upp till DANS!

Hahaha. ”Do I look like I give a damn?” Nu kommer jag att tänka på när Daniel Craig en gång gick på Oasis-konsert och Noel Gallagher upptäckte honom. Det är också ett härligt klipp!

Craig verkar ha en härlig kväll med ett härligt gäng, och britterna i publiken gillar honom, tror jag mig märka. De gillar nog alltid sin James Bond.

Bäste svensk i EM!

Äh, jag VET, jag ska inte bli larvig, och jag HAR väl babblat om min vän Jonas Eriksson tidigare, men det är så satans sjukt att han igår dömde matchen mellan Holland och Tyskland. Fan, på ett sätt är det större och tuffare att DÖMA en EM-match än att SPELA en EM-match. Ingår du i en startelva kan du liksom ”försvinna” i mängden och bli osynlig (vilket var precis vad en massa svenskar gjorde mot Ukraina), men är du domare så är ALLA ögon på dig, redo att kasta dig till vargarna. Och så kliver han in och är felfri. Jag är så oerhört imponerad av honom. Jag hyser tyvärr inga illusioner om att det svenska landslaget kommer att gå vrållångt i det här mästerskapet (men jag HOPPAS såklart), så nu tänker jag att det bästa som kan hända är att Jonas får döma finalen. Det vore magnifikt.

Bilden ovanför är från mitt bröllop 2005. Om jag ska sälta ner Jonas lite så ska jag klargöra att han här ingick i en delegation bestående av sju berusade män som höll ett gemensamt tal som ALDRIG tog slut. Klockades in på 44 minuter. Övriga gäster trodde att hela den här föreställningen var ett practical joke av något slag. Här en bild till, med två andra (redan här) skamsna talare.

Mannen i mitten heter Daniel. Redan här tycks han inse att det HÄR, det blir något som Fredrik kommer att ironisera kring om sju år, i bloggform. Mannen till höger heter Tobias. Han ser inte heller helt bekväm ut.
Jaja. Tiden läker alla sår. Och så tittar jag lite på Jimmy Fallon när han imiterar Bob. Han gör det så JÄVLA bra! Detta gör att jag RESPEKTERAR honom, det har jag inte gjort tidigare:

Och det här är då låten han sjunger:

Vad har vi att se fram emot idag då? Jag ska käka middag med två kompisar.

Special-podcasts i juli!

Ah, vi vill ju inte att podcastuppehållet ska bli allt för gravt i sommar, men vi vill också ladda BATTERIERNA och vara lite lediga, så av den anledningen kommer vi att förbanda en eller ett par podjävlar, som vi sedan sänder i juli.
Det ska ju vara den vanliga blandningen av högt och lågt, av Leonard Cohen och Lena Philipsson, av litium och helium, men det kan också vara kul att konceptualisera det något. Tidigare har vi kört en frågestund, men det blev inte så jävla bra tycker jag, så det vore roligare om ni, VÅRA KÄRA LYSSNARE, kunde föreslå hela ÄMNEN, relativt tidlösa, som vi skulle kunna hålla oss till. Kanske den svenska Kungaätten? Kanske det centrala nervsystemet? Föreslå precis vad som helst i kommentarsfältet så ska vi vara lyhörda för detta! Många tack på förhand. Här, en bild på två killar som en gång tyckte att de hade hittat hem med sina solglasögon:

Okej, över till er.