… innan jag upptäckte Jake Bugg, men låt mig ÅTERKOMMA till det och först konstatera att jag precis klippt mig och att det var en besvikelse, det här med att det numera luktar så förtvivlat mycket kemikalier i frisersalonger. Jag vill minnas att det tidigare fanns en mild känsla av hårbotten i de här boningarna och jag är medveten om att hårbotten för de flesta är förknippat med negativa känslor, men jag gillar det ORGANISKA och mänskliga i den där doften. Det känns på riktigt. Hahaha, det känns fan o-Stockholm på ett bra sätt med hårbotten. Nåväl, sedan satt jag och stirrade in i en spegel i nästan en timme och det är vedervärdigt och jag tänker alltid när jag sitter där att människans näsa aldrig slutar växa och det finns något motbjudande i det.
Nåväl, Jake Bugg då. Det finns något genant i att börja lyssna på en artist och samtidigt som man GÖR det så börjar det trilla in mail och tweets om att man ”måste börja lyssna” på just den artisten, för då JÄVLAR är man förutsägbar. På så sätt är det roligare att gå på SHM-konsert och få höra av en massa människor att det ”inte är riktig musik” och sådant där, för då blir det lite FRIKTION åtminstone. Men skit i det. Har du lyssnat på Jake Bugg? Har du SETT hur lik han är en ung Keith?

Damn! Och så är han född 1994 och jag vill knappt tänka på det. Istället sitter jag här på ett fik och det kliar över hela kroppen av bortklippta hårstrån. Kan de inte få ordning på det? Alltid när jag har klippt mig så går jag in på toan, tar av mig i bar överkropp och viftar paniskt med tröjan för att få UNDAN alla jävla mjälliga hårrester från kroppen. Som om det skulle hjälpa. Men: jag älskar toaletter i frisersalonger, för de jobbar mycket med tända ljus där inne, istället för lampor och det tycker jag är mysigt.
Det här är Jake Buggs bästa låt. Älskar när han sjunger ”I’ve never felt more alive.”