Äh, först och främst får jag väl ursäkta att jag stör mitt i måndagsbluesen med den kanske vidrigaste bild som någonsin publicerats i WordPress. Det är alltså min vänstra fot i närbild, det är ”knölen” vi ser i svag blåton närmast kameran. Där bortanför anar vi en brunblå strumpa och närmast ser vi ett svagt kratrigt område som väl får rubriceras som ”Förhårdnader”. Vi skymtar också en röd klänning som tillhör min dotter och ett brunt skåp som jag brukar kalla ”Dyllis-skåpet”, eftersom det en gång i tiden satt en bild på Dylan ovanför. Den här bilden närmare bestämt… Äh, jag hittar den inte, men här är en annan där han ser betydligt kåtare ut.

Foten ser så där jävlig ut för att jag nyss var ute och sprang och efter kanske tre minuter så vred jag till fothelvetet i en nerförsbacke, och TROTS att jag lyssnade på Marc Marons FÖRTRÄFFLIGA intervju med en gammal Andy Kaufman-vän som heter Bob Zmuda så kunde jag höra hur det KNASTRADE i foten. Det var väl något ligament eller vad det heter. Hur som helst så blev jag jävligt förbannad av detta, för om jag nu tar mig UT i spåret så vill jag ha en PAYOFF, så jag fortsatte springa, det gick över – kanske tack vare endorfiner vad vet jag – och nu betalar jag ett slags PRIS. Men det får gå. Här kommer en härlig sekvens med Andy Kaufman. Han var FÖRST han, med en massa saker:

Det är från det ALLRA första Saturday Night Live, det där. Wow. Okej, jag kommer att ha foten i högläge ett tag idag. Skicka något roande!