Varje land har sina fridlysta nationalrumlare. Missbrukare eller före detta missbrukare som åtnjuter nån sorts diplomatic immunity när de placeras framför en kamera eller en mikrofon. De är ”varvet runt”-fenomen som har hittats medvetslösa på Slussen så många gånger att folk inte blir indignerade längre. Istället blir de älskvärda cirkusdjur på ett ständigt skenande tåg –  och vi älskar att följa äventyret. Lite på håll, förstås, med skräckblandad förtjusning. Thorsten Flinck besökte Skavlan häromdagen. Jag såg inte programmet, men kan läsa mig till att redaktionen (SÅ HYLLAD!) valde att klippa bort ”skräckbilderna” när baksnuset exponerades i den mytomspunna kulturikonens käft. De hade de inte behövt göra. Folk VILL att Thorsten ska snusa, folk VILL snacka om hur ”galen Flinck är”, men de gillar också att påpeka att han är ”cool ändå” eftersom hans uppenbarelse är så väsensskild från deras egen.

De fridlysta nationalrumlarnas Rolls Royce heter givetvis Serge Gainsbourg och inget bevisar tydligare tesen om artens diplomatiska immunitet än när han delade talkshow-soffa med Whitney Houston och tilläts fylledravla om sina innersta sexdrömmar. Visst, det blev uppståndelse. Men folk älskade honom eftersom han FICK göra sådant där, på samma sätt som Jackson Pollock FICK pissa i Peggy Guggenheims ornamenterade eldstad utan att bli utslängd från konstdrottningens exklusiva cocktailbjudning (jag får tydligen inte bädda in det här jävla klippet, så det blir en länk):

watch?v=bMdXi6f5KRg