… då man köper KVÄLLSTIDNINGARNA! Här, i en bistro på Kungsgatan, ska jag GÖTTA mig i ca 20 minuter nu, åt analyser, intervjuer, påståenden, medan jag hånskrattar retrospektivt åt den bedrövliga bevakningen i DN i morse. (Ska de ens komma UT med en sportdel om de har så tidig pressläggning att de bara får med ett referat? Ett REFERAT? Hur gammalt känns det? REFERAT gick väl i graven 1998. RUSADE ner i graven.)
Gårdagen var allt jag begär av idrott. En öroninflammationdrabbad dotter bredvid mig i soffan, sover som en helikopters rotorblad, och jag som VISKSKRIKER fram mina triumfatoriska cheers. Ett stordåd av di svenske. Jag bugar, jag bockar. Tänker att OM Sana hade fått in sin kvittering så tidigt så hade tyskarna gjort 5-4 så det var fan bra att han missade. Och så fint att Zlatan klappade om honom. Och jag skänker en tanke till Filip som missade ALLT eftersom han just då, när miraklet skedde, satt på ett flygplan rakt över platsen där Titanic förliste 1912.
Vi firar givetvis med backen Jonas Olssons YPPERLIGA Dylan-playlist!