… är människor som bloggat dåligt som plötsligt lovar bättring och det tänker jag fan inte göra, men jag såg det här idag och blev så märkbart rörd bara, att jag darrar lite grann inne på ett fik i centrala STORSTADEN där jag sitter och väntar in en starkölslunch med min mycket gode vän Sigge Eklund.

Jag vet inte varför detta är så extra sorgligt, det är väl så banalt att den där killen varit hela världens skäggiga dam under några år (jag är säker på att vi haft med honom i något sammanhang) och nu så är han död så där tidigt och det hade han säkert inte varit om han inte varit så där småväxt för jag kan bara FÖRESTÄLLA MIG att det innebär viss påfrestning på kroppen och… Ja, inte vet jag. Tio centimeter längre ner på aftonbladet.se läser jag det här och fylls av helt andra känslor.

”AFTONBLADET VET MER”, vad fan är DET för jävla ny vinjett och är det just den här sortens dynga de vill torgföra den med? Fy fan. Jag har inte ens någon stark relation till Elvis Presley, men nu blir jag fan sugen på att lägga in en snygg bild på honom, som ett sätt att kväsa mitt äckel.

Visste ni förresten att Elvis brukade ha fyra olika sorters vax i håret, när han körde som hårdast med produkterna? En sort för luggen, en för sidorna, en för hjässan och en för nacken. Det är fan KONSEKVENS det. Så hårt har aldrig människan som uppfann ”Aftonbladet VET MER” jobbat.
Ja, och om ni då vill se Elvis i youtube-fan-ihopklippt form så tycker jag att detta är mycket rörande – kontrasten mellan den bloatade 70-talsinkarnationen av honom och arkivklippen från de tidiga dagarna när han är så sprallig och levande. Dock: rösten alltid intakt:

Jaha, mer då? Jo, igår spelade vi in en specialpodcast om Palme. Här en bild från inspelningen:

Det var en intressant inspelning för mig och Filip, vi fick nästan ett litet sammanbrott efteråt, och vi berättar mer om detta i avsnittet, som vi alltså lägger ut på måndag, eftersom det är ett specialavsnitt. Nästa torsdag kör vi som vanligt igen. Palme då: Här är några talande freeze-frames från dokumentärfilmen ”Palme” som är själva ANLEDNINGEN till att vi kör ett avsnitt om honom. Den har premiär idag. Gå och se den! Se GLIPAN mellan Palmes byxor och strumpor när han intervjuas av smilfinken David Frost:

Otroligt. Varför SADE ingen något? Kolla också Extreme Makeovern han gjorde med sina tänder. SICKEN före/efter-pryl ”Aftonbladet VET MER” kunde gjort på detta:


Titta också på så MÄRKLIGT det var när Hagge Geigert intervjuade svenska kändisar på 70-talet. Han satt liksom OVANFÖR dem och tittade ner på dem:
Udda! Ja, vad fan en sexig bild till får vi in. Palme i HASORNA på Erlander. Jösses, där kan vi inbilla oss att vi ser ett Sverige i RÖRELSE!

Nog om detta nu. Jag kommer förstås att tänka på Noel Gallagher nu. Han gjorde OCKSÅ sina tänder på ett ganska radikalt sätt.

Han har åldrats fint, Noel. Nu kommer jag att tänka på Christopher Walken och den där otroliga monologen han har i Pulp Fiction, när han en berättar för den unge Bruce Willis om en klocka som han gömt i rumpan under några år.

Vill ni se den scenen, förresten? Ja, men gör det då:

Det kräver ett intressant FEJS för att man ska kunna vila så här länge i en statisk scen. Men jag älskar den där typen av monologer, muntliga BERÄTTELSER i filmer. Klassikern, den sägs väl vara nästan improviserad, är ju den här, från JAWS, när Quint berättar om sina upplevelser från Stilla Havet under slutskedet av andra världskriget. Hans båt har precis bombats i bitar och han ligger i havet och sprattlar med sina vänner.

Nej, nu känner jag för att tota ihop en playlist. Det får bli Håkan Hellströms 10 vassaste. Kanske kan den dra igång lite helgfeeling även i DIG? Prova för fan! Här är en bild på Håkan och Frihetsgudinnan, som jag tog våren 2009.

Vi hade spelat in sista avsnittet av Söndagsparty i New York den där dagen och hade lite slutfest på en båt. Några timmar senare var det slut i skallen.

Jag bar klocka på den där tiden.