Åh, jag minns förtjusningen som rusade genom mig när jag första gången såg det här. Glädjen över att någon, någonstans fått en tanke och sedan orkat genomdriva den. Suttit och donat. Fnissat för sig själv över tanken på att klippa en trailer för The Shining som om den var en romantisk komedi med Jim Carrey.

Det är så tonsäkert! Det perfekta användandet av musiken som börjar vid 0.51 (”Solsbury Hill” av Peter Gabriel), det MAKABRA hånglet vid 1.11. I originalfilmen kysser ju Jack Nicholson ett ruttet lik i en vidrig hallucination, men här skapas illusionen att det är kärlek i luften.

Hahaha. Jag blir så glad. ALLT går att vända på! Allt går att tittas på med andra ögon! Så ska man OFTA GÖRA. Det är så man märker att man LEVER!
Det här älskar jag också.

Jag VET alltså att dessa legat ute i EVIGHETER, tro inte annat, herregud i dessa tider blir folk fan förbannade om de tipsas om saker de redan känner till. När påbörjades den utvecklingen? Skit samma. Det här älskar jag också – minns hur jag såg den här i biografen i Gullspång, inte alls gammal, och liksom golvades av LEKEN MED GENREN, känslan av att SÅ KAN MAN OCKSÅ GÖRA.

Samma sak när Daniel Craig debuterade som James Bond, och det liksom var läge att ge hela Bond-genren en SKJUTS framåt. Han går in och beställer sin vodka martini, bartendern frågar hur han vill ha den fixad och som tittare hinner man blixtsnabbt tänka ”Åh, nu kommer han att säga Shaken not stirred som i de gamla filmerna”, så här:
http://www.youtube.com/watch?v=aLTFJ2DcG0o
Men så blir man ÖVERLISTAD av något smartare och roligare och så känner man att man liksom bjuds upp till DANS!

Hahaha. ”Do I look like I give a damn?” Nu kommer jag att tänka på när Daniel Craig en gång gick på Oasis-konsert och Noel Gallagher upptäckte honom. Det är också ett härligt klipp!

Craig verkar ha en härlig kväll med ett härligt gäng, och britterna i publiken gillar honom, tror jag mig märka. De gillar nog alltid sin James Bond.