Man får nog säga att ovanstående klipp har allt. Eller, om inte ALLT, så åtminstone detta:
• En hallåa med ett omtumlande hårfäste som liksom försvinner bortom horisonten, precis lika gäckande som räddningsfartyget på väg åt fel håll från den övergivne stackare som står och vrålar på en flotte långt ut i Ishavet. (Dessutom: Skjorta, slips, COLLEGE-TRÖJA och kavaj!)
• Ett krispigt Dolby-ljud som visar att det här med 5.1, surround och THX-kvalitet minsann inte enkom hör nutiden till.
• En programvinjett som inspirerade Wachowski-bröderna till de där stop-motion-effekterna i The Matrix.

• Den förtjusande programledaren Stefan Mählkvist vars ogenerade skägg mycket väl kan innehålla brödsmulor från Pragvåren.
Men det var ju inte det jag ville skriva. Det är lördag, jag har hällt kaffet i den speciella helgkoppen, den jag använder när jag verkligen vill njuta.

Jag ska SANNERLIGEN inte ta ut någonting i förskott, men jag har lite på känn att jag i helgen kanske kommer att få, låt säga, sju åtta minuter över till bokläsning och saken är den att jag inte vet vad jag ska läsa. Cirkus klockan 14 ämnar jag kliva in på Hedengrens Bokhandel och plocka med mig en bok hem (samt betala för den). Det var för övrigt på Hedengrens som Bob Dylan klev in den 29 april 1966, när han såg ut så här:

Han frågade efter den här boken:

Butiksbiträdet blev helt paff & nervös, förstås, men sprang ner i källaren och letade som en DÅRE efter den där boken. Tio minuter senare flåsade hon upp för trappan, gav stolt boken till Dylan, som tittade på den, höll ut den på armlängds avstånd, släppte den i golvet och lämnade butiken.

Sicket as han kunde vara. Å andra sidan gjorde han detta bara några dagar senare:

Hur som helst, till Hedengrens ska jag, för att köpa en bok av något slag, men det finns inget jag är speciellt sugen på just nu, så jag behöver ett BOKTIPS.
Snälla, upplys mig om bra grejer! I retur ska jag tipsa om den här:

Det kanske verkar geggigt att puffa för kompisars alster, men fan, när jag läste Varulvsvalsen för första gången, på Gotland för fem år sedan, hade jag inte ens träffat Sigge. Allt jag visste om honom var att han var vacker och omhuldad. Och boken golvade mig, för att den är så tajt, gripande, spännande och för att den liksom försätter läsaren i ett tillstånd av mild galenskap som man bara vill gona in sig i och helst inte lämna. Finns på pocket. Så. Nu vet ni vad NI ska läsa. Vad fan ska då JAG läsa?
Bonus: Visste ni att Stefan Mählkvists nynnande vinjettmelodi är en instrumentalvariant av den här låten?

Tack för ordet. Nu är det er tur.