Morfinkarta-utseendet

Idag har jag rest till Sundsvall. Nu har jag simmat. Konsekvensen blir den här:JA, så här ser många ut i bastun, SÅ KAN DET GÅ när man nyttjar simglasögon, men GREJEN för mig är att jag ser ut så här hela dagen sedan. I minst åtta timmar har jag ögonpåsar stora nog att smuggla knark i (från Mexiko). Uppenbarligen saknar min hud vissa återhämtningskvaliteter, vilket ger mig det här mugshottiga ansiktet (jag föreställer mig att den förträfflige Thorsten Flinck såg ut ungefär så här när han för några år sedan hittades ihoprasad vid DEN NEDLÄGGNINGSHOTADE Slussen med en karta morfin i magen).

Frågan är: finns det knep? Förutom gurkskivor? (Kom inte släpande med gurkskivor.) Hjälp mig nu! Jag skrämmer barn.

Hahaha

TV-serien Deadwood bjuder på en MAGSTARKT skicklig förutsägelse på hur Filip Hammar kommer att se ut år 2034.

Kvällens gladaste nyhet.

Robin Berglund skickar länk och jag gör kullerbytta av glädje. Episkt! Shane McGowan HAR verkligen ett modemskratt. Det uppnår man inte genom ett dussin fyllor och några paket Prince. Man måste verkligen ner till botten, göra missbrukarjobbet fullt ut, simma runt i sina egna spyor, skita ner sig och förlora tänderna. Det är först då man kan komma i närheten av Shanes älskvärda, något luddiga karisma. K-märk, karln för i helvete!

//Filip

Avslöjat: Putins livsfarliga handikapp

Jag åt sådana där sombrero-snacks och såg dokumentären “Kursk – ubåt i grumligt vatten” (betyg 4/10) när en liten sekvens HOPPADE UT ur filmen och skakade om mig.
Men först, låt mig berätta kort om min egen mentala hälsa, min lilla dos av OCD, som ju står för Obsessive-Compulsive Disorder, på svenska “Tvångssyndrom”. Det har plågat mig sedan åttonde klass när jag började duscha på ett visst sätt (det fortgår än idag, men det ska ni ge fan i). En annan outlet för min OCD är sättet jag placerar mina CD-skivor i fodralen. Jag äger ungefär 2000 CD-skivor, och alla (jag säger alla) sitter som på denna bild.

Som ni ser ligger de snurrade ca tio grader motsols från ett grundcentrerat läge. Så vill jag ha det. Så måste jag ha det. Så ligger ALLA 2000 skivor arrangerade. Samma sak med de DVD-filmer som jag obegripligt nog klamrar mig fast vid.

En annan yttring för min OCD är att jag alltid kliver ner för trappor med höger fot först. Alltid. När jag når mark eller golv så är det alltid först med högerfoten. Betänk detta när ni tittar på följande korta passage från Kursk-dokumentären.
När vi kommer in i filmen har Putin precis landat i närheten av nån bas. Hans kärnvapenbestyckade jävla ubåt ligger på havets botten och nu måste han ta tag i det här. Världen tittar på. Snart är det podiumdags. Han kommer ner för trappan. Och då händer DETTA:

Ja, ni ser själva. Han strosar helt vanligt ner för trappan, men STANNAR UPP på sista trappsteget, tar ett DUBBELSTEG där, helt utan synbar anledning, och kliver ner med höger fot först! Det finns INGEN ANLEDNING för Putin att göra detta märkliga dubbelsteg om det nu inte är så att han lider av exakt samma OCD-yttring som jag. Han måste sätta ner höger fot först.

Jag vet hur tids- och resurskrävande OCD kan vara, hur tokig man kan bli av det, även om man INTE sitter på kärnvapen, så det här är tveköst alarmerande. Om Putin släpper ner garden nog för att låta sig avslöjas på det här sättet, vad sitter han då MER på för nojor som han döljer bättre? Och vilka konsekvenser kan de få? Jag har inte varit så här orolig för vår planets framtid sedan jag såg premiäravsnittet av “Cirkus Möller”.

Tanter!

Vi måste prata om tanter!  Hon här plåtade jag 06.31 i morse, när simhallen i Åkeshov precis hade öppnat.Hon stod före mig i kön och jag hade ju hoppats att det skulle gå undan, men hon glömde sin pinkod och sen tog hon fel kort och hux flux hade det gått fyra fem minuter och hon stod och skakade av nervositet medan jag väste för mig själv där bakom.

Tanter väcker så mycket känslor och tvångstankar. När jag kör bil och passerar en tant överrumplas jag alltid av impulsen att smälla upp passagerardörren och liksom DRÄMMA TILL henne i farten. (SOM hon skulle flyga! Som ett rådjur!) Men när jag promenerar och möter en tant vill jag snarare räcka över en ros för att hon (förmodligen) byggde landet och jobbade med grejer ingen under 40 idag vill syssla med (förmögna Östermalm i Stockholm är nog ett undantag, men tanterna där har istället ägnat sina liv åt äktenskap med tyranniska industrialister så även de förtjänar vår kärlek).
Det är vår VIKTIGASTE UPPGIFT som medborgare att låta tanter bete sig hur som helst. Att inte sucka när de glömmer pinkoden, att istället låta dem VIMSA PÅ. De har carte blanche, diplomatic immunity, blå registreringsskylt. Det måste möjligen även vara okej för tanter att rånmörda.