Remix-sugen, någon?

“Blandad kompott i mailkorgen” (som Patrik Ekwall brukar skriva när han mordhotats av 400 olika AIK-fans), angående den senaste opera-vinjetten till Podcasten. Men så ska det VARA! Podcasten ska vara i ständig RÖRELSE. Här står inget still! Därför, eftersom ni är sådana kreativa monster, lägger vi nu upp denna Salzburgiga version för nedladdning, med uppmaningen till er att remixa den på något catchy, schvungigt sätt (månne samplar ni ånyo in “GAPA”?)
Ni har 48 timmar på er! Bäst förslag får inleda podcasten på torsdag. Kanske blir det här vi hittar nästa Brian Eno? (Vad härligt konstig han verkar, Brian Eno! Var det han som åt LSD varje dag i ett helt år? Nej, just ja, det var Dave Stewart! Där har vi en annan konstig jävel. Fast den roligaste anekdoten kring honom har inte med HANS konstighet att göra, utan utspelar sig i början av 90-talet när Bob Dylan var i Camden för att spela in en video som Dave skulle regissera. Inför inspelningen kände Dylan för att hälsa på Dave, så han kollade med typ 118 118 och begav sig till huset. Dave Stewarts fru öppnade dörren och Dylan sade att han ville träffa Dave.
“Dave är på jobbet”, svarade frun, “men han kommer hem om någon timme. Vill du vänta i TV-rummet?” Lite senare kom Dave hem, hans fru sade “Bob Dylan väntar på dig där inne”. Dave blev en smula överraskad, men gick in i TV-rummet och sade “Hej, mr Dylan!”
Ja, sedan hände ju inte så mycket, eftersom det här huset inte tillhörde musikern Dave Stewart utan rörmokaren Dave Stewart. Dylan hade gått till fel Dave, men enligt legenden ska han ha varit trevlig i alla fall.)

Det om det, här har ni MP3an. Var så goda och KÖR! Maila resultatet till podcast@filipochfredrik.com

Vinjett

Lookalike-montage-tävlingen avgjord!

Ja, vad fan, det finns ju tävlingar om allting nuförtiden, så för några dagar sedan utlyste jag en till. Det handlade om att montera ihop mig med Filips lookalike, “Deadwood”-skådisen Dayton Callie på ett sinnrikt, trovärdigt sätt, och jag har nu enhälligt avgjort skiten. Vinnaren heter August Jerner, och hans verk ser ni här ovanför. Jag älskar att jag verkar så skärpt, så laserfokuserad, som om jag kan rabbla fler pi-decimaler än Soran Ismail, medan Filip ser helt jävla klubbad ut. Kontrasten tilltalar mig oerhört.

På plats två har vi signaturen Chribbis, som bjuder på en mer kristallglasig inramning:

Hahaha. Den påminner mig om en t-shirt jag ägde en gång, som pryddes av trycket “Over the hill? What hill? I can’t remember any hill!?”
På plats tre hitter vi Ejvind Johansson som har tänkt LÅNGT utanför boxen, när han – halsbrytande – föser ihop modellen Stella Tennant (“Jag”) med Dayton Callie (“Filip”) och tillsammans låter dem bli ansiktena utåt för nyproduktionen av det gamla sällskapsspelet Mastermind:

Det är ingen självklar lösning han tänkt ut, Ejvind, men han är en FRISK FLÄKT hela han. Sålunda belönas han och de andra med påkostat utprintade versioner av den här stilrena saken:

Notera det anakronistiska användandet av ordet “Aftonbladet”. Det är PRECIS den detaljen som gör planschen lika “rare” och dyrbar som det här snabbt indragna Beatles-omslaget:

Men mer om just det någon annan gång.

Istället för en plastsäck runt skallen: playlist!

Ah, vi har inte ens varit igång en VECKA, och det har redan DRÄLLT in fyllemail. Det gläder mig oerhört, för det antyder att vår hemsida, vår HEMVIST, känns välkomnande även i berusat tillstånd. Jag ser framför mig hur frustrerade människor – brännmärkta efter en kväll av besvikelser, knocked down BUT NOT OUT – vinglar in i sina rum vid 04.30-rycket, drämmer igen dörren så att de uppnålade Way Out West-armbanden ramlar ner från väggen, och sedan trycker de igång låt säga Safari, kisar med rödsprängda ögon mot skärmen och skriver in filipochfredrik.com.
Det är tilltalande så in i helvete att vi kan FINNAS HÄR för dem. Och för att säkerställa att de inte virar en plastsäck runt skallen i ren desperation så tillägnar jag dem denna playlist. (Det går förstås även utmärkt att förvärma till den.)
Jag föreställer mig att vi kommer att fortsätta med den här suicide-hotline-servicen varje helg, med nya spellistor.
Förresten, berätta nu, hur BLEV kvällen? (Får endast besvaras 02.00 – 07.00 natten mot söndag.)

Tragik.

Kan folk sluta frossa i den där bostadsannonsen från Töreboda? Vad är det som är så jävla sensationellt? Vill man ha en statoilflagga på väggen så ska man ha det. Så jävla mycket coolare än nån inramad poster från en utställning (som man inte sett) på Moderna Muséet. Så där kan det se ut hemma hos folk  – och det är väl ok? Cleana innerstadstockholmares exotifiering av det som inte är rent är fan det värsta jag vet. Lämna stan nån gång.  Öppna ögonen. Fuck off!

Vi borde fan köpa den där lägenheten. Till ett överpris.

Fredagstipset!

Jag kan ha fel, men det känns som att det kan bli en trevlig fredagstradition att tipsa varandra om vad man bör torrentkoka inför helgen. Jag upptäckte igår, sent omsider, Portlandia, en serie jag medvetet undvikit sedan Svenska Dagbladets Kristin Lundell sågade NittiLeaks med motiveringen att “Portlandia är bättre”. Det kan verka sjukt, möjligen, att undvika en serie av den här anledningen, men tycker ni DET har ni en bristande insikt i hur sköra TV-egon fungerar och jag får se det som min uppgift att hudlöst upplysa er om sanningen. Nåväl. Premissen för Portlandia är att den medelstora staden Portland, i norra Oregon, liksom fastnat i 90-talets värderingar och estetik. Här har vi ett kort klipp som skojar med straight-edge-cykelbud som äger gatorna, är tidiga med tribal-estetiken och hatar allt som är corporate.

(I vanliga fall, utan lösskägg och öronringar är skådespelaren Fred Armisen betydligt mer lik Fredrik Strage.)

Sketcher är vanligtvis det värsta jag vet, när skådisar “gör gubbar” som man “ska hitta igenkänning i”, och för säkerhets skull blir det så övertydligt att man spyr. Amerikanska sketchprogram brukar dessutom raseras av grundantagandet att tittarna (collegestudenter) röker gräs medan de tittar, och vi andra, som inte gör det, lämnas dinglande. Portlandia är ett undantag från båda de här usla strömningarna och ni bör se ett par avsnitt redan ikväll. (Jag är just nu inne i en chips&dipp-period, så det rekommenderar jag att ni äter som tilltugg.)
Det var det första Fredagstipset.
Ni då, vad tycker NI att man ska se?