Ikväll får ni fan titta!

Vi hade ju så jävla roligt när vi spelade in “Får vi följa med?” i somras, och en härligare stund än när vi hängde med Louise från Göteborg tror jag aldrig vi upplevt. Det började på en pizzeria i Trollhättan, där vi hade hängt i fem sex timmar i väntan på att nån intressant person skulle kliva in, sedan ställde Filip en obekväm jävla fråga till en kund och då rullade det igång.
Jag tycker nog att våra 14 minuter med Louise är bland det bästa vi varit inblandade i, och det är GIVETVIS enkom Louises förtjänst. Det är både rörande och bananas på en och samma gång, en liten berättelse om kärlek, utanförskap, pungkulor och förståelse, och det är EXAKT så jag vill att TV ska vara.
Jaha, nu kanske jag har hypat det här för mycket. Men jag vill ju att ni ska kolla! (Och vad fan, den vrålkarismatiske Emin, från Bergsjön i Göteborg, som också är med ikväll, är fan inte dum han heller!) 21.55 på Kanal 5 ikväll! Tell your friends i alla era satans sociala nätverk!

En tripp ner i mörkret…

Jaså, helgen är slut säger ni, ja det får jag väl acceptera då. Det har hänt ett och annat (med betoning på “ett”). Först noterade jag på ICA i fredags att Bruce Springsteens nya skiva säljs där. Det har blivit något fel, läste jag sen, i distriubutionen, så ICA i Sverige säljer hans nya skiva fyra dar före resten av världen (inklusive Wal-Mart). Den historien har NÅNTING, men är inte tillräckligt intressant för att jag ska skriva ett ord till om den. Jag har ätit bröd i helgen också, och försiktigt tänkt tanken att bröd nuförtiden är mer hål än bröd:

Sen i lördags, när jag skulle avnjuta en film som jag skriver om lite längre ner, så började den här batteridrivna jäveln helt ouppmanat att göra det hen(!!!!) är satt på jorden för att göra, det vill säga tjattra och pipa
och det gick verkligen inte att stänga av den, så jag gömde den först längst ner i en tunna med leksaker, men man kunde fortfarande höra den ligga där nere och spela allan, så för att slippa detta störningsmoment så gick jag ner i källaren och lade den längst ner i tvättkorgen där den alltjämt ligger. Min tanke är att svälta ut den. Till slut MÅSTE  batterierna fan dö och då kan jag få lugn & ro. (Jag gick alldeles nu bort till trappan som leder ner till källaren, och svagt, svagt hör jag där nerifrån hur den ligger och morrar, desperat, som tjejen i “När lammen tystnar” som häckar nere i brunnen och ropar på mördarweirdots hund.)
Ja… Sen var det dags för den stora lördagsunderhållningen. Eftersom jag inte tillhör målgruppen för batteridrivna marsvin så lämnade jag Sean Banan åt sitt öde och såg istället den SENSATIONELLA dokumentären “Reindeerspotting”. Den handlar om unga knarkare i finska, FRUSNA Rovaniemi, som går på något som heter Subutex. (De går på det mesta. De ramlar också ner från balkonger.) Den här killen, Jani, står i filmens centrum.
Här mår han tillfälligt bra under en utlandsresa. 
Här nedanför ser vi förresten konsekvensen av killen som ramlat från balkongen. 
Men tillbaka till utlandsresan. Här nedan försöker Jani checka in på ett hotell. (Han TRYCKER verkligen på att han vill ha en tv på rummet.) 
Den här killen spelar en otydlig biroll, men passar på, när han ändå har ordet, att varna för kalk. 
Ty:

Helvete, det här är nog den bästa, minst drogromantiska pundarskildringen jag ramlat över sedan “Ett anständigt liv”. Allt går verkligen åt helvete hela tiden. Nu sägs det att Jani är död, att han hängt sig i Kambodja (vad vet man om nånting längre), men det är hans naiva livskraft som ger filmen den energi den ju behöver för att man ska orka tröska sig igenom 90 minuter av detta. 
Ja, och idag var jag i Heron City, och såg något helt annat, med ett oskyldigare sällskap:
Vad har man då att se fram emot i veckan? Jag hade tänkt se Johannes Brost-filmen, tror jag, men annars då? Berätta för mig!

“I just want to go home”

Det här har jag sett säkert 400 gånger. Jag lovar. Det där gungandet fram och tillbaka. Så jävla stekt i huvudet.

Put a bird on it!

Äh, det är lite influensa i huset, så det här blir kanske en Youtube-fredag när jag i stillhet dricker så jag blir tung som vatten i skallen, och skickar ut ett och annat i det här forumet.
“Portlandia” har jag nämnt tidigare. Det här är så piffigt-roligt!

Bakfylla – skildrat av en man som gör allt rätt nu

Men jag VET väl för fan att de flesta av er här har koll på Louis CK, och hans serie “Louie”, men ÄVEN om ni sett alla avsnitt precis som jag så finns det anledning att återse ovanstående. Dels för att det är magnifikt att han kan vara så här rolig i två minuter utan en vettig replik (förutom “coffee” och “republicans”), dels för att INGEN så vitt jag vet lyckats skoja om amerikansk coffee shop-kultur på ett lyckosamt sätt tidigare, dels för att det är fredag idag, och den där personen du ser här ovanför, som tragglar sig igenom dagens första timmar, det kan vara du i morgon, du kan – om gudarna vill dig ILLA – tvingas genomlida det där tillståndet av syrat töcken när världen bara BRÖLAR obegripligt runt omkring dig medan du försöker få nån slags ordning på alltihopa. Eller sitter ni kanske hemma ikväll, vad vet jag?