Flipprig idag…

… & det började med att jag köpte en “Inferno” på tågcentralen i Stockholm. En “Inferno”, kan jag säga för er oinvigda, är en kaffebrygd bestående av fyra espresso och så lite mjölk att det inte ens skulle kunna göda en fluga. I teorin är jag alltid en kraftfull förespråkare för allt som skjuter fart på centrala nervsystemet, men i praktiken så innebar det att jag fan höll på att spy ner hela tysta avdelningen. För att råda bot på illamåendet gjorde jag det som min mormor lärde mig way back when i sin gamla SAAB 96a, det vill säga “titta ut genom fönstret”. Och det var ju lättare sagt än gjort idag.

Ja, och sedan kom jag fram till Göteborg och här ska jag inte stanna länge, inte, men jag funderar just nu på vilken låt med titeln “I want you” som egentligen är bäst. Här kommer fem förslag. Ni kan väl rösta?

“I want you” – Bob Dylan

http://www.youtube.com/watch?v=WP5JZ0de0MA

Åh, den är så JOVIAL och MUNTER bara. Det är en låt som TRIPPAR FRAM PÅ TUVOR. Det är en låt som promenerar omkring i BRA VÄDER. Det är en låt som vinkar till andra låtar som den möter på gatan.

“I want you” – Tom Waits

Tänk så enkelt det var att lyssna på Tom Waits förr i tiden. Eller ja, det är ju lätt nu också, om man lyssnar på de gamla låtarna, där han liksom bara viskar ur sig fina saker. Nu är det lite… stökigare. Jag RESPEKTERAR er som gillar nyare Waits-grejer också, det ska gudarna veta, ni är däremot rätt rabiata många av er, precis som Radiohead-fans som hatar folk som längtar tillbaka till gitarrskivorna (jag är en av dem). Men nu begraver vi stridsyxan och njuter.

“I want you” – Elvis Costello

Helvete, han kan låta förkyld, Costello! Det fanns en tid när han enkom gjorde musik. Nu är han synnerligen insyltad i annat, TV-program, tipsa om playlists i Vanity Fair, cameoproffs i sketcher och så där. På sitt sätt är han väl en internationell Plura. Inget fel i det, inte.

“I want you” – Kiss

Hahahaha, det var något jävla härligt med Kiss på 70-talet måste jag säga. Det fanns en sådan DISKREPANS mellan Gene Simmons & Paul Stanleys affärssinne och Peter Criss & Ace Frehleys sorglösa knarkande:

SOM Gene Simmons hatar Ace Frehley där. Det blir ALDRIG som Gene tänkt sig, när Ace bara flamsar, full och hög och glad (då).
Det här är nog Ace Frehleys roligaste ögonblick:

Såååååååå hög. Äh, nu har jag uppenbarligen tappat intresset för “I want you”-låtar. Det får räcka så. FÖRRESTEN, var det HÄR (nedan) det sista ögonblicket av lyckad komik från Mike Myers? Kanske?

Trevlig helg på er ALLIHOPA! I helgen fångar vi Kony!!!!!

Om nån undrar…

Så är det här inne jag gömmer mig idag. Det är min ambassad. Här kan ni inte gripa mig, hur gärna ni än vill.

Strå till stack!

Det här tar lite, lite tid, men satan i gatan vad det finns belöningspunkter along the way, och vad fan har DU för dig som är så jävla viktigt? Det är en dokumentärfilm om… Äh, du får fan kolla själv. Den är oerhört stark, och bra.Dessutom: älskar när sånt här händer och man liksom märker hur det bara BRAKAR loss, över hela världen. Kolla den här statistiken:

I lördags hade filmjäveln åtta visningar, sedan small det TILL. Idag, vid lunch, har den 2.3 miljoner och då har halva världen inte VAKNAT än.
Sicken TID vi lever i. Just nu finns det inte många procent cyniker i mig.

Okej, det är onsdag och livet…

… återvänder så sakteliga till kroppen med hjälp av alien-blod-som-fräter-genom-sex-våningar-på-Nostromoskeppet-starkt-kaffe och med hjälp av det ALLRA mest förutsägbara i vinylspelaren:

Ja, ni ser ju, jag står i GIVAKT i pur respekt. Hur som helst så besökte jag igår för första gången på 32 år en kyrkokör-session, när mina två döttrar tog sina första stapplande steg RAKT in i gapet på Jesus (jag bör möjligen klargöra att det här primärt är “en skön social grej” – som min treåring säger – och inte ett allvarligt närmande till religionen).

Det som fångade min flackande blick denna afton var att Svenska Kyrkan uppenbarligen lägger stora delar av sina intäkter på kakor. Jag har aldrig sett så många kakor i mitt liv. Det var fotoförbud inne i fikarummet, så jag har  inga bevis att komma med, men stämningen på den här bilden formligen SKRIKER åtminstone socker-rush.

Jag antar att det gått ut något dekret från kyrkoledningen (den heter säkert något annat än “kyrkoledningen”) som klarsynt nog deklamerat “Kan vi inte få dem på annat sätt så ska vi få dem med socker”. Det funkar. Det enda barnen pratar om nu är hur desperat de vill till kyrkan igen. Clever!
Det här då:

Jag har inte läst en rad om detta, men man VET liksom att det är båg eftersom han bär en ALLDELES FÖR PASSANDE MUSTASCH. Hade jag varit Hitlers son (och det KAN jag ju inte vara) så skulle jag fan gjort ett och annat för att dra min framtoning till andra spelplaner, vad som helst, typ:

Eller:

Nej, “Hitlers mystiske son” kallas i rubriker världen över för “Hitlers mystiske son” bara för att han råkar vara lite lik Hitler, hade han sett annorlunda ut hade vi aldrig nåtts av honom. Det är allt jag har att säga i ärendet. As you were.

Öppet brev till Pontus Wernbloom (och hans förtjusande fru)

Käre Pontus! Fan vad skön du verkar! Så även din fru! Nu är du proffs i CSKA Moskva och har börjat ett LIV där borta. Så jävla roligt! Och! Tänk så uppspelta vi fotbollsgroupies blev när vi läste detta i Expressen:

Åååååh… Ingenting piggar upp mer än när människor med bollsinne vräker komplimanger över oss! Nu tänkte vi – med anledning av att du älskar oss – föreslå något roligt för dig och din förtjusande fru Nina. Vi kan tänka oss att ni längtar tillbaka till Sverige och Göteborg en del, och för att råda bot på det så erbjuder vi oss att komma till Moskva och fixa en teaterlokal, där vi framför vår show “Jakten på den försvunna staden” BARA för er (och den nyvalde Putin, om du har sådan “pull” samt simultantolk-kontakter). Det blir givetvis Göteborgsvarianten av showen vi kör, alltså 90 minuter om allt det goa, härliga med er förra hemstad. Allt du behöver göra i retur, käre Pontus, är att betala 100 000 kronor till den förnämliga kampanjen utrotahungern.se. Det är svenska kyrkan som ligger bakom, så det är seriösa grejer, och det handlar om kampen mot hunger världen över. Okej, det är ganska mycket pengar, men det känns som att det HÄLLS oligarkstålar över dig just nu. (Dessutom är det säkert avdragsgillt.) Och tänk så KUL vi kunde ha tillsammans! Vi kunde gå UT! I Moskva! Du kunde bjuda in ryska kompisar! Eller gamla götetvänner! Det här blir HISTORISKT härligt och kul! Rent konkret så tycker jag att du mailar till mig på fredrik@sto-cph.com så tar vi det därifrån! (Det går även bra om din fru mailar, eftersom hon verkar så aktiv på nätet!)
Ni andra då, som inte spelar i CSKA Moskva? Jo, ni kan också bidra till det här. SMSa ordet Hemlängtan till numret 72950 så skänker ni tjugo kronor, och det är fan nästan ingenting, men ändå jätteviktigt, om ni förstår vad jag menar (klart ni förstår vad jag menar). Do it, snälla ni!