Äh, jag återupptäckte ju den precis i denna STUND, och nu kan jag inte sluta tänka på min gamle vän Toffe från Vasa som spelade den här för mig på Storgatan 32 i Sundsvall när vi bodde i en lägenhet på fjärde våningen där tillsammans med vår kompis Martin, och det var så billigt i pizzerian på markplanet (det är ett Wayne’s Coffee nu, förstås) att jag gick upp kanske nio kilo på lika många månader och det var sista året på Journalisthögskolan och vi skrev en C-uppsats, jag och Toffe, om “Objektiviteten i musikjournalistiken – Finns den? Behövs den?” och vi hade den här bilden på framsidan

och vi skrev ju om det här för att få intervjua våra idoler Lokko, Bjurman, Gradvall, Strage och sex andra, och några månader senare tog allt slut, Toffe åkte till Finland, Martin åkte till Uppsala och jag var kvar själv i lägenheten och kände mig FRUKTANSVÄRT melankolisk och dagen efteråt skulle jag flytta till Stockholm och börja på Aftonbladet och det kändes omvälvande alltihopa så jag spelade Kent-låten “En helt ny karriär” på gitarr gång på gång på gång och riktigt KÄNDE att DET HÄR fanns det en fin symbolik i och kanske kanske skulle jag skriva en kort text om det sexton år senare.