Vad ska jag säga om det här egentligen? Jag ska nog inte hypa det för mycket för då lär det falla platt, så jag skippar värdeorden och laddar på med fakta istället: 2007 var kören Young@Heart ute på turné. Young@Heart, som grundades i Massachusetts, består av ruskigt gamla människor, så gamla att de inte ens kan stå upp. En av medlemmarna, Fred Knittle, förlitar sig till en syrgastub för att orka med. Den här kvällen, under den här konserten skulle Fred sjunga Coldplays Fix You, med sin bäste kompis Bob. Men några dagar före spelningen dog Bob plötsligt i en hjärtinfarkt, men istället för att ställa in valde Fred att sjunga låten själv, till sin gamle bäste vän, och när han mot slutet kommer till raden “Tears stream down your face, when you lose something you can not replace” så… Ja. Då jävlar känns det.
Jag tänker ofta på var låtar “hamnar”. I någon podcast pratar vi om hur Håkan Hellström måste reagerat när “Ramlar” tonlade nåt fylleknull i “Kungarna av Tylösand”. Oftast blir väl reaktionerna av den typen; upphovsmän som tänker “VAD FAN HAR DOM GJORT MED MIN LÅT?!!?!?!” Men jag föreställer mig att Chris Martin vid något tillfälle suttit mitt i sin makrobiotiska yogatillvaro och fått se det här, och jag hoppas då innerligt att han reagerade som jag gör.
Jag kan säga mycket om det här ögonblicket, i dagens eppe av Schulman Show kan ni se mig sitta och friformsgrina åt det, men jag nöjer mig med detta: Om man inte berörs av det här har man aldrig haft en bästa kompis.
http://www.youtube.com/watch?v=W_n0zvoHlVk 
(Sorry, det går inte att bädda in, så ni får nog fan klicka.)