Jag vet inte varför, men så har det varit. Vågar man spekulera i ett visst utanförskap från min sida? Som skapat en rädsla? Aldrig känner jag mig så osäker som när jag cirklar i samma ellipser som modefolket. Menar de allvar eller skämtar de? Oftast är detta omöjligt att utröna. Läser senaste Café, 08.44 på morgonen idag, hemma i några dagar under turnépaus, ser ett “modejobb” som lyder “8 nya sätt att bära kostym”. Modellen som illustrerar dessa åtta sätt ser ut så här:

Hela tiden ser han ut så där, faktiskt:

Skämtar han? Skämtar Café? Är det här en pastisch på något man borde känna till? Det vet man ju inte. Är man därför lite bortgjord? Nja, det är man väl inte. Men ändå. Det SKAVER. Bläddrar vidare. Ser en text om Fibes, Oh Fibes! Ett band som lyckats få in både ett komma- och ett utropstecken i sitt namn. Det har de hamrat in bra. Jag har träffat sångaren Christian Olsson några gånger. Vid ett tillfälle i San Francisco, av en slump. Det kändes extra festligt, för det var sådant man drömde om när man var yngre; att man skulle få röra sig ut i världen, sitta på barer, och där få vara med om spännande möten. Det blev kanske inte jättespännande när jag träffade Christian i San Francisco, men det blev ändå NÅGOT. Nu läser jag om honom i Café:

Rubriken påminner mig om dagens Metro, där jag tidigare idag såg detta:

Det verkar som om det här med Christians & killarnas kontrollbehov hamnat i fokus vid lanseringen av den här nya skivan. Kanske är det här ett medvetet PR-drag som hamrats fram kring ett konferensbord på skivbolaget, kanske inte. Men sant är att en skiva BÖR ha en “vinkel”. En historia. Annars kan den försvinna. Ah, jag minns en bluddrig intervju med Bob Dylan från 1984 där han sitter med Martha Quinn backstage på Wembley, han är förvånansvärt pratsam (i svagare stunder har jag inbillat mig att han är lite lite påtänd), och han beklagar sig över att hans skivor “Shot of Love” och “Street Legal” sålde så dåligt, men han förklarar detta med att de inte har någon historia.
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=v_vZX68c_qg#t=250s
Nu tänker jag på Jakob Silfverberg. Han var så nära att avgöra SM-finalen i ishockey i förrgår. Två mål gjorde han, hemma i Gävle mot Skellefteå, och i sudden death så sköt han en straff i stolpen, sedan dödade Skellefteå matchen. Ikväll har han chansen igen. Han är bara 21 år gammal, redan kapten i Brynäs, legendar, blond, snygg.

Vad ska livet föra MED sig för honom? Jag vet inte. Efter den här säsongen går han tydligen till Ottawa. Jag börjar leta snygga mål han gjort på Youtube, hittar inte så mycket men påminns ÅNYO om att människor som själva gör topplistor på Youtube med typ “Världens snyggaste mål” ALLTID har BEDRÖVLIG musiksmak som de DRÄNKER montagen i:

Annars då? Jo vad fan, nu ska jag jobba lite. Turnén går vidare på torsdag, i Karlstad. Sen blir det en massa andra städer. Ni är SÅ välkomna så! (Hade jag varit någon annan kanske jag hade länkat till recensioner och sånt, men av nån anledning känns det lite fånigt.) Vi avslutar för idag med en bild på Filip från Paris-way-back-when när han läser det KLASSISKA Kylie-numret av GQ. (Fråga mig inte varför det är KLASSISKT, men det är tydligen KLASSISKT.)