Vet ni vad? Det här är en sån där dag när jag skiter fullständigt i om jag råkar te mig en smula förutsägbar, vilket således gör att det känns FINT att rekommendera The Last Waltz, som alltså är en dokumentering av The Bands avskedsspelning på Winterland i San Francisco som Scorcese gjorde. Här finns mycket att skriva om. De flesta uppskattar väl filmen för musiknumren, och de är inte att LEKA MED, men jag har sett The Last Waltz kanske tjugo gånger, främst för snacket mellan låtarna. Det är så skört alltihopa. Nu har de spelat ihop i nästan tjugo år och ska gå skilda vägar och det är bara den ständigt hybriskåte Robbie Robertson som tycks ha några verkliga planer att tala om. Alla andra är antingen alkade, slutkörda eller både och. Men de håller hakan högt och pratar om framtida planer, “keeping busy” som Rick Danko säger innan han slår ner ögonen i mixerbordet. Det här var ju 1976, punken höll på att sopa farbröderna av banan och det gällde att hålla rent i backspegeln. Danko, ja han är ju död precis som alla andra jävlar, men här strålade han fan (and how about den lilla saxofonen som Garth Hudson fjuttar på!?):

När The Ark hade sin avslutningsturné hoppades jag och Filip att de skulle göra en sådan här spelning, där man bjuder in alla sina musikervänner. Känns som att ALLA i Sverige skulle ha ställt upp för The Ark. Klart att det inte hade blivit som The Last Waltz, men ändå. Man gillar ju sånt här. Van Morrisons insats, exempelvis. Tydligen var han nojig för att han var för trist klädd, så han lämnade Winterland och drog till hotellet och var borta jättelänge innan han återvände med en jävla… lila sparkdräkt. Men spelar roll. Han var på ett jävla bjussigt humör för en gångs skull, och när han mot slutet av det här klippet börjar chorus-line-kicka omkring sig så är det oemotståndligt. Man riktigt ser hur Robbie Robertson tänker “här får vi bra grejer”.

Man är så kluven till mycket här. Det är klart att filmen inte blivit av om inte Robbie Robertson varit ett analt rövhål, om han inte slitit med den tillsammans med Scorcese (det sägs att de nästan söp ihjäl sig under promotionturnén för filmen men det är väl en annan historia). Dock CHOCKAS jag när jag ser trailern och inser att det BARA är han, den HELT ointressante, som får prata:

Det enda vi ser av de andra killarna är fyllskalleklipp som detta, på Richard Manuel som ser ut som en jävla uteliggare:

Just nu, i detta ögonblick, hatar jag Robbie Robertson. Och jag tänker på Levon Helm, som dog för någon vecka sedan. Han var nog också ett as emellanåt, inte helt lätt att jobba med, men nu vill jag sjunka iväg och tänka fina tankar på honom så jag tycker vi slutar med att visa hans bästa stund. Nu finns det ett raspigt skägg i himlen, etc: