… & det började med att jag köpte en “Inferno” på tågcentralen i Stockholm. En “Inferno”, kan jag säga för er oinvigda, är en kaffebrygd bestående av fyra espresso och så lite mjölk att det inte ens skulle kunna göda en fluga. I teorin är jag alltid en kraftfull förespråkare för allt som skjuter fart på centrala nervsystemet, men i praktiken så innebar det att jag fan höll på att spy ner hela tysta avdelningen. För att råda bot på illamåendet gjorde jag det som min mormor lärde mig way back when i sin gamla SAAB 96a, det vill säga “titta ut genom fönstret”. Och det var ju lättare sagt än gjort idag.

Ja, och sedan kom jag fram till Göteborg och här ska jag inte stanna länge, inte, men jag funderar just nu på vilken låt med titeln “I want you” som egentligen är bäst. Här kommer fem förslag. Ni kan väl rösta?

“I want you” – Bob Dylan

http://www.youtube.com/watch?v=WP5JZ0de0MA

Åh, den är så JOVIAL och MUNTER bara. Det är en låt som TRIPPAR FRAM PÅ TUVOR. Det är en låt som promenerar omkring i BRA VÄDER. Det är en låt som vinkar till andra låtar som den möter på gatan.

“I want you” – Tom Waits

Tänk så enkelt det var att lyssna på Tom Waits förr i tiden. Eller ja, det är ju lätt nu också, om man lyssnar på de gamla låtarna, där han liksom bara viskar ur sig fina saker. Nu är det lite… stökigare. Jag RESPEKTERAR er som gillar nyare Waits-grejer också, det ska gudarna veta, ni är däremot rätt rabiata många av er, precis som Radiohead-fans som hatar folk som längtar tillbaka till gitarrskivorna (jag är en av dem). Men nu begraver vi stridsyxan och njuter.

“I want you” – Elvis Costello

Helvete, han kan låta förkyld, Costello! Det fanns en tid när han enkom gjorde musik. Nu är han synnerligen insyltad i annat, TV-program, tipsa om playlists i Vanity Fair, cameoproffs i sketcher och så där. På sitt sätt är han väl en internationell Plura. Inget fel i det, inte.

“I want you” – Kiss

Hahahaha, det var något jävla härligt med Kiss på 70-talet måste jag säga. Det fanns en sådan DISKREPANS mellan Gene Simmons & Paul Stanleys affärssinne och Peter Criss & Ace Frehleys sorglösa knarkande:

SOM Gene Simmons hatar Ace Frehley där. Det blir ALDRIG som Gene tänkt sig, när Ace bara flamsar, full och hög och glad (då).
Det här är nog Ace Frehleys roligaste ögonblick:

Såååååååå hög. Äh, nu har jag uppenbarligen tappat intresset för “I want you”-låtar. Det får räcka så. FÖRRESTEN, var det HÄR (nedan) det sista ögonblicket av lyckad komik från Mike Myers? Kanske?

Trevlig helg på er ALLIHOPA! I helgen fångar vi Kony!!!!!