Okej, trailern är på tyska, skjut mig för det. Jag vill likväl påstå att regissören Werner Herzog är den person som kommit närmast en melodisk presentation av det annars så kantiga tyska språket. Det i sig är värt att notera. Man kan också i-farten-fascineras över att huvudpersonen i den här dokumentären, skådespelaren Klaus Kinski, i följande klipp är en smula lik Calle Schulman.

(Åh! Så elegant han kastar apan!)
Men framförallt är det här en film där Werner Herzog i nästan två timmar berättar otroliga anekdoter från sitt arbete och sin vänskap med den så ofta spritt språngande Klaus Kinski. Titeln är förstås en ordvits, eftersom ”fiend” (som betyder typ ”djävul”) ligger så nära ordet ”friend” (som – om man plussar på ett s – är ett svenskt dansband).

De gjorde en massa filmer ihop, de här två, Herzog och Kinski, de reste till bökiga platser i Sydamerikanska djungler och de gick varandra fullständigt på nerverna, bland insekter, reptiler och fuktskadade dyrgripar till kameror. En gång hemsöktes en inspelningsplats av en giftorm som bet en statist i foten. Den här mannen höll på att dö, så någon läkare kapade raskt hans ben, utan bedövning. Medan statisten vrålade av smärta surnade Klaus Kinski till för att han fick för lite uppmärksamhet och började skjuta om kring sig med en skarpladdad revolver.
Härliga grejer.
Låt oss säga att detta är den slutliga skildringen av den KITTLANDE gränsen mellan genialitet och galenskap. Den finns förstås på engelska.