Se när han försöker ge sina barn den sunda uppväxt han själv välsignades med, se när han klär sig i varma, fuktavstötande kängor och slänger snowracern i bagageluckan, när han spänner in sin familj i säten och hummande skrapar frost från rutorna, förnöjd i vetskapen att han nu närmar sig ett tillstånd av närmast nordnorsk friskhet, och se honom när han låtsas tycka att Mamma Mu-skivan i bilstereon verkligen TILLFÖR något till den här dagens populärkulturella insug. Se honom när han pekar ut en vägskylt

och lurar sina passagerare att det är skidskytte på gång, se dessa utstötningar av frustande munterhet; de kommer ur att TV-pappan är på väg mot NATUREN, han är på väg mot sånt som RIKTIGA pappor gör på helgerna.

Men aj, se nu då! Se när TV-pappan kommer fram till det VILDA (Drottningholm), notera hur han sjunker ihop, hur hans ansikte antar en gråare nyans, när han ser de andra papporna – som tänkt på att ta med sittunderlag och TERMOSAR, som smörjer in sina barn med krämer som skyddar mot dödande ultravioletta strålar, som undervisar sina (och andras!!!!) barn om flyttfåglarnas rörelsemönster över jordklotet, som inlevelsefullt och TÅLMODIGT pekar ut mossor & lavar, som svarar på frågor om varför träd är ihåliga, som sannerligen inte bär jeans från Nudie, utan istället stryktåliga täckbyxor med långkalsonger i angora.
Nu är han inte så jävla kaxig längre, TV-pappan. Nu håller han käften. Nu sneglar han mot bilen och tänker förbjudna tankar om att han vill återgå till sin lilla håla och förlora sig i det här:

Men mer om det alldeles strax.