Vi måste, tror jag, ständigt återupptäcka Magnus Uggla, liksom gå till GRUNDEN med Magnus Uggla.Eftersom han kommer i så många inkarnationer, i så många olika Carola-samarbeten, Karl Gerhard-tributer, allsånger, TV4-program, så kan man förledas att… ja, om inte att underskatta honom så åtminstone att negligera vilken oerhört stor artist han är. För att inte tala om BETYDELSEN av att han slog igenom i ett svenskt 70-tal som såg ut så här:

Och MITT I DET DÄR kom Magnus Uggla och sjöng om bögeri, om hur han förfördes av en gammal gubbe för att han var “så jävla kåt”, om ett modigt utanförskap, om glitter och platå, om att våga vara annorlunda även man riskerade att åka på stryk, och på så sätt var väl Magnus Uggla kanske Sveriges första mainstream-freak. Men värdet låg inte bara i provokationerna, utan framförallt – förstås – i hur bra låtarna var. Uggla bara RADADE upp hits där ett tag. Nästan alla står sig än idag. Och medan alla andra spelade spelet och mesade på, så var han i intervjuer otvungen, dryg och förtjusande:

Det finns dagar då jag älskar Magnus Uggla.
Fredagen den 10 februari är en sådan dag.
Och här har ni en playlist att göra helg med! Har jag glömt någon låt?