… upptäcker lite poesi på gatan, något den FINE Stig Järrel skrev till Nils Ferlin efter (gissar jag) dennes bortgång. Ord att beröras av, när man väl dechiffrerat ihåligheterna i bokstäverna, det trassliga solljuset som skapar visa lässvårigheter i den där bronsplattan på torget i Karlstad. Filip hävdar nu att dessa ord ska läsas upp på hans begravning. Till den GRAD gillar han dem.  Ja, kanske. Han brukar hinna ångra sig kring saker och ting så skriv det inte i STEN (eller brons). Nu drar jag till Scala-teatern, snackar lite med “Jang” (uttalas Chang), en äldre man som ser ut som professorn i “Tillbaka till framtiden”, som brukar hänga där utanför.

Sedan blir det två föreställningar efter varandra! Vid min gud, kanske ses vi!